ELVINELI.SE

   

Jag var förvånadsvärt lugn hela tiden under resan till kliniken, nervositeten satte väl igång när jag väl fick mitt rum jag sulle vara i. Receptionisten var hur trevlig som helst, hon kollade legitimation, tog in oss till rummet där jag skulle få spendera dagen & natten. Jag fick mitt rum direkt vilket var skönt. Hon visade mig vart jag skulle lägga mina kläder och gav mig lite papper att fylla i, önskade mig lycka till och sa att Örjan snart kommer in och ritar på mig. Jag skyndade mig att byta om till morgonrock och tofflor, man skulle ta av sig allting förutom trosorna, och sen var det bara att fylla i papperna och vänta. Örjan kom i alla fall in på rummet, han började rita och frågade om jag fortfarande var fast vid storleken jag valt. Och när han ritat klart så sa han "detta kommer bli så himla bra på dig", och det värmde verkligen att höra, han var så lugn i rösten vilket även gjorde mig lugn. "Snart är det dags, jag skickar in narkossköterskan om en liten stund" sa han och gick sedan till nästa tjej i rummet bredvid mig.

Narkossköterskan kom in kort därefter. Supertrevlig och underbar var hon! Jag fick en liten ”minikopp” med fem tabletter, smärtstillande, lugnande och mot illamående som jag skulle svälja ner med så lite vatten som möjligt. Hon satte i kanylen i armvecket & hjälpte mig på med ett band på armen där namn och person-nummer stod och sedan sa hon ”dåså, nu är det dags för operation!” 

Jag pussade och kramade E hejdå, sen fick jag gå med henne in till själva operationsrummet. Väl inne i operationssalen så var det en massa människor vilket gjorde mig nervös till en början, men alla var så härliga, trevliga och lugna så det var inga problem. Jag fick ta av mig morgonrocken jag hade på mig och sen lägg mig på britsen där jag väl skulle opereras. OJ vad nervös jag blev när jag väl la mig där, allt blev så verkligt då. Men dom som sövde mig var så duktiga, dom berättade exakt vad som gjorde och vad som skull hända osv. Och ja, sen somnade jag och minns inte så mycket mer från det rummet. Men oj vad härligt det är att bli sövd, så skön känsla!

Efter en timmes operation så vaknade jag, jag minns att det var ett mörkt litet "rum" precis utanför operationssalen som då var själva uppvaket. Jag frös så fruktansvärt mycket när jag vaknade och hade lite svårt att andas då det blir ett galet tryck över bröstet efter en bröstoperation. Men det var ingen större fara, en kvinna som jobbade där bäddade om mig med ett duntäcke och sa att allt gått jätte bra. 

Efter en timme på uppvaket så rullades jag in på mitt rum där E satt och väntade på mig, och herregud vad skönt det var att få se honom, en person man känner och inte minst den personen man känner sig som tryggast med. Han pussade på mig och bara log, kanske för att han var minst lika lycklig som jag av att jag blivit med tuttar? Haha nej, jag skoja. Men han bara log och log, och jag fattade inte varför, men har insett nu i efterhand att det kan ha vart för att jag var galet groggy från narkosen. Lika fort som jag kom in på rummet så somnade jag om igen, och så var det i omgångar hela den dagen, jag somnade och vaknade. Men E satt där hela dagen och höll mig sällskap, eller iallafall höll koll på mig eftersom jag bara sov och sov haha.

Bjuder på denna hemska bilden, mycket för att den visar hur sjukligt ont jag hade, och hur deckad jag var haha.. 

Senare mot kvällen (kanske runt sex) så var jag mer vaken och fick äntligen äta lunch, och eftersom jag har världens finaste kille så hjälpte han mig med allting, hand matade mig eftersom jag inte ens kunde lyfta mina armar. OJ vad ont jag hade, smärtan går inte att beskriva. Men sjuksköterskorna kom in då & då för att kolla till mig och eventuellt ge mig mer smärtstillande. Vilket jag fick, dom gav mig morfin och en massa annat.

Kvällen gick iallafall fort och det var dags för E att åka hem för att jobba dagen efter, så jag la mig och kollade på ipaden, lyssnade på musik osv. Jag lyckades sova någon timme den natten, men vaknade runt 4 och låg då och kollade på ipaden tills jag skulle upp. Klockan sju väcktes vi alla som blivit opererade för att komma upp och äta frukost, och det var meningen att vi skulle gå upp för att röra på oss, det är farligare att ligga still än att vara uppe och röra på sig. Så då fick man träffa alla tjejerna och alla var så trevliga, vi alla hade ju gått igenom exakt samma sak så det var kul att få prata med dom alla om vad dom tyckte osv.

Klockan blev åtta och jag skulle få åka hem, tack och lov så behövde jag inte åka komunalt hem, utan min svärmor hämtade mig och körde mig till apoteket där hon gick in och hämtade ut alla mediciner åt mig. Och efter det så körde hon hem mig och bäddade om mig.

Alltså denna resan, den har vart helt otrolig. Men FYFAN vad ont det har gjort alltså, utan tvekan så kan jag säga att jag nån gång nämde för E att jag inte skulle rekomendera en bröstoperation till någon pga smärtan, men idag kan jag VARMT rekomendera dom som vill göra detta att göra det. Smärtsamt, men sååå värt det!

Jag kan med hela mitt hjärta VARMT rekommendera Proforma Clinic, alla underbara sköterskor och framför allt Örjan! Man blir så omhändertagen och känner sej som en riktig prinsessa! Jag känner att jag skulle kunna göra om detta hur många gånger som helst, bara för att få vara där igen. Funderar du på en bröstförstoring så tveka inte på att faktiskt göra en, detta är det absolut bästa jag har gjort och jag är så himla himla lycklig och glad över mitt val av klinik. TUSEN tack till alla som jobbade där, min kära som var med mig hela tiden, min svärmor som hämtade mig & mina älskade föräldrar som stöttade mig under tiden jag hade så ont. En underbar upplevelse!